15-17 augusti 2014
Ja, var ska jag börja, eller rättare sagt, hur beskriver jag upplevelser som egentligen inte går att beskriva i ord?
Jag vill börja med att säga vad man upplever på en retreat är högst individuellt. Retreaten blir vad man själv väljer att göra den till. Lyckas man stänga av tankeverksamheten och gå in i tystnad och tomheten kan man skörda utsökta frukter. Tyvärr hemfaller man många gånger åt diverse tankar. De stunder av inre ro, som själen längtar efter, lyser med sin frånvaro.
Fan Xiulan sade att syftet med retreaten var att stänga ned vänster hjärnhalva och öppna upp höger hjärnhalva, att uppnå ett tillstånd av tomhet där själen gavs möjlighet att stråla klart som en lysande fackla.
Vad man upplever, är som sagt individuellt, däremot är det deltagarnas intentioner och energifält som tillsammans bygger upp ett stort, strålande energifält i meditationsrummet, det handlar om hur man harmoniserar med varandra. För det var ingen slump att det var just vi som deltog. Det hade våra själar bestämt för länge sedan.
Ett strålande exempel på gemensam harmoni var Fan Xiulan och hennes nygamla tolk Annika Wirén. De kompletterande varandra väldigt bra. Trots att Annika ibland inte var helt hemma-stadd i Fan Xiulans tankegångar, översatte Annika utmärkt tack vare hon är duktig både på det kinesiska och det svenska språket. Hon lade sig vinn om att förstå och tolka korrekt, ibland när det behövdes, ställde hon kompletterande frågor till Fan Xiulan.
En mycket viktig del av retreat är tystnad och stillhet. I vardagslivet överröses våra fem sinnen med intryck, vilket vårt ego älskar. I meditationsrummet anbefalldes total tystnad förutom när Fan Xiulan föreläste. I övriga utrymmen i huset, om samtal var nödvändigt, skulle vi tala med små bokstäver.
Ja, ni som känner mig, vet att tystnad inte precis är min starkaste sida. Jag har ett stort ego som pockar på uppmärksamhet. Det krävdes krafttag att tysta ned mitt ego och hålla munnen stängd. Lyckades jag? Inte till fullo. Då jag var utsedd att sköta för försäljningen av Biyun-akademins fantastiska produkter, kände mitt ego att jag faktiskt behövde svara på mina kurskamraters frågor och även tala om när jag tyckte att något halsband eller tunika passade extra bra på kompisen som provade.
Men, de stunder då jag lyckades slappna av helt och hållet, blev uppfylld av mitt inre ljus och därefter gick in i tomheten, ja då var lyckan total. Det hände mig två gånger och det var så starkt att jag inte ville återvända till min kropp och det ”vanliga” livet. Återkommer om detta senare.
Stor del av tiden ägnade vi oss åt stilla metoder eller djup meditation. Fan Xiulan undervisade i olika metoder, bland annat hur vi skulle visualisera en ros i vårt hjärta respektive visualisera, se framför oss med vårt inre öga, hur vi hade en starkt lysande gyllengul sol i naveln.
En viktig faktor för att ge kroppen chans att slappna av är att ge den hälsosam föda, som ej tynger ned energin eller belastar matsmältningssystemet. Till allas glädje hade Fan Xiulan lyckats engagera sin sons svärmor Lao Wo att laga mat. Tala om mästerkock! Varför äta fil och smörgås till frukost när hon tillagat annan mycket mer hälsosam och smakfull mat? Då insåg jag också hur mitt ego försökte styra mig till att alltid äta den frukost jag brukar göra, istället för att prova något nytt. Egot förlorade den kampen. Lao Wo bjöd på den ena spännande rätten efter den andra och alltid sammansatt av färgerna gult, grönt, svart och rött, så måltiderna var en fröjd både för öga och gom.
Vad som gladde mitt hjärta mycket var den bredvillighet alla uppvisade att hjälpa till. Jag tror aldrig det varit så många personer på Örbyhus samtidigt med helpension. Det innebar självklart många arbetsuppgifter, fast det blev aldrig betungande av den enkla anledningen att alla ställde upp och hjälpte till. Några var frukostvärdinnor, medan andra hjälpte till att plocka fram och duka av vid lunch respektive middagarna. Just denna osjälviska hjälpsamhet anser jag vara ett karaktärsdrag hos de flesta utövare inom Biyunmetoden. Alltså att ens intention är att glädja och hjälpa andra, inte egoistisk ögontjänare, utan medvetenhet om att hjälpsamhet får ens eget hjärta att stråla ännu mer. 
Fan Xiulan är en fantastisk läromästare. Att hon ledde retreaten var avgörande för mitt beslut att delta. Jag har deltagit på många kurser hon hållit under åren, ändå fortsätter hon överraska mig. Som när hon på lördagen drog iväg hela gruppen till en ljuvlig milsvid sandstrand vid havet, Rullsand tror jag platsen heter. Solen strålade varmt på oss från en klarblå himmel där vi satt i en ring och Fan Xiulan gav oss kloka och praktiska hälsoråd, som att klappa relativt hårt på åtta olika ställen på kroppen med syfte att rensa ut gifter och slaggprodukter ur kroppen. Eller som när hon söndag eftermiddag, själv djupt berörd, berättade varför vi ska undvika äta kött, eftersom det slaktade djurets själ i själva verket kan vara vår farmors själ, då var inte ett öga torrt hos deltagarna.
De gyllene upplevelserna erhöll jag först i slutet av retreaten. Här vill jag passa på och gratulera de av mina kurskamrater som var mer insiktsfulla än jag och som deltog fem dagar. Själv valde jag tre dagars retreat, som med facit i hand, visade sig vara alltför kort. Det tar ett tag att gå ned i varv, komma in i tystnaden och nå verklig inre stillhet.
Lördag kvällen avslutade vi med gemensam träning i meditationsrummet och metoden att visualisera solen i naveln. Jag visste redan innan vi började att jag skulle bli varm, så jag satte mig tillrätta med korslagda ben endast iförd linne och mina träningsbyxor. Jag gick igenom de steg Fan Xiulan lärt oss och jag omfamnades av att ett fantastiskt vackert ljus med otrolig värme och därefter ”försvann” jag. Vet inte hur länge jag satt så, men när jag efter de tre insamlingarna klappat mig vaken upptäckte jag att alla mina kurskamrater lämnat meditationssalen och jag var sist kvar i rummet. Vad jag fick se och höra förblir min hemlighet. Kan säga att energin i rummet vibrerade av kärlek, ljus och glädje.
Den andra fantastiska upplevelsen skedde söndag efter lunch, återigen i meditationsrummet då jag gjorde övningen med rosen. Jag förflyttades snabbt till min farmors trädgård där jag lekt som barn. Min farmor hade förmågan att tala med älvor och andra naturvarelser så hennes blommor blomstrade och grönsaker, fruktträd och bärbuskar bar riklig frukt. Framförallt doftade hennes rosor underbart gott. Den doften förnam jag när jag visualiserade rosen i mitt hjärta. Efter ett tag uppfylldes hela rummet av ljus, sedan utvidgades ljuset till Örbyhus, till Sverige, ja hela moder jord uppfylldes av ljus. Det var en magnifik ljuspelare som steg upp i universum, från vårt meditationsrum i Örbyhus. Jag ville inte alls komma tillbaka utan stanna i ljuset, men det gick ju inte för sig…!
Som brukligt ville Fan Xiulan att vi berättade om våra upplevelser och Esbjörn, som suttit på min ena sida, berättade att han också känt av ljuset och inuti sitt huvud hört mig säga att jag ville stanna och inte komma tillbaka. We are all connected, tänkte jag.
När jag började arbeta i förrgår var det fullt ös – medvetslös. Vi ska nyanställa 10 personer och jag ansvarar för att allt ska fungera rent praktiskt när de börjar. I vanliga fall skulle jag farit fram som en skållad råtta, men jag har behållit mitt lugn från retreaten. Så jag springer inte i korridoren utan skrider fram. Framför allt bär jag med mig den lysande fackla som tändes i mitt inre. Jag vet att medvetenhet, fokus, tanke och intention är det viktiga. Jag har all kunskap, visdom, kärlek och förståelse inom mig. När det hettar till i vardaglivet, det enda jag behöver göra är att långsamt sluta ögonen, ta tre djupa andetag, visualisera någon av de vackra upplevelser jag fick under retreaten, då är jag ”hemma” och allt är gott och väl.
Livet är fantastiskt, tack alla kära kursdeltagare, det var väldigt trevligt och givande att stifta bekantskap med dig. Hoppas vi ses igen. Jag kommer må gott långt in på hösten och även stå väl rustad inför de utmaningar livet presenterar för mig.
Vill du ha något att ser fram emot, väcka res- och äventyrslustan inom dig? Fan Xiulan gav mig, som bott i Cuzco, i uppdrag att undersöka förutsättningarna att ordna en gruppresa till Peru och bland annat besöka Solön i Titicaca-sjön, världens högst belägna sjö på 4000 meters höjd. Det är en av de sju kraftplatser Fan Xiulan berättade om. Mitt tips, gör som jag och börja spara redan nu, då ger du dig själv chansen till en fantastisk resa till Sydamerika, förhoppningsvis hösten 2015.
Maud Simmingskiöld